skesen

Vi samlades tidigt hos Larsan, det var fortfarande ljust ute och solens strålar letade sig in genom fönstren. Larsan var ensam hemma så vi hade huset helt för oss själva. Vi satt i vardagsrummet, där fanns en tresits- och en tvåsitssoffa plus några stolar från köket.Än så länge var det bara jag, Larsan, Robin och Viktor där. Viktor hade fått ta med mig om jag lovade att inte bråka, det hade jag lovat men jag visste att jag inte skulle hålla det om det blev en tråkig fest.Innan jag gick till Larsan stod jag framför spegeln och upprepade i mitt huvud: ”Ingen fajt idag, inga slagsmål.” Men så fort Rickard kom in genom dörren väl hemma hos Larsan, ropade jag ändå till honom:- Blir det någon fajt idag eller?!Och skrattade tillgjort. Varför sa jag så? Jag skulle ju vara lugn ikväll! Tänkte jag- ”Vi får väl se…” sa Rickard- ”… Du är ju här Emanuel, så oddsen att det blir bråk är väl höga! Hehe.” Fortsatte han. För tionde gången på den här förfesten sa Larsan till mig att jag åker ut om det blir bråk. Jag vänder mig om och viskar till Robin: ”Vad ska han göra om jag känner för att slåss då?” Robin skrattar till, samtidigt tänker jag: ”Varför kan jag inte sluta spela tuff? Säg bara att det inte blir något idag!” Men istället slår jag några slag i luften och visar på låtsas hur jag knäar någon i huvudet.Klockan börjar bli mycket och alkoholen rinner ner genom min strupe. Det har börjat komma folk hem till Larsan, men det är ändå ganska tråkigt. Då plötsligt kommer ett gäng killar in genom dörren, en av dom ska det bli, någon kommer bli mitt offer! Larsan hälsar på dem, och en av dom säger: ”Sieg Heil Larsan.”- ”Det är inga blattar på den här festen, och då är det lätt att vara tuff nasse.” Säger jag till Rickard ”Kolla nu.”Jag tar min tomma ölburk och kastar den på killen efter att han satt sig i en soffa.- ”Vad i h***!” ställer han sig upp och skriker mot vårt bord.Jag stirrar trotsigt in i hans ögon och bjuder honom till dans genom att teckna med läpparna: ”Vad vill du din fitta?” Rickard och Robin skrattar. Nassen kommer fram och frågar varför jag gjorde så. ”För att du är ful.” Svarar jag spydigt. Och på ett ögonblick utan förvarning har han tagit tag i min krage och dragit upp mig från stolen. ”Han är starkare än jag trodde.” Hinner jag tänka innan min panna möter hans näsben. Ljudet när jag träffar näsan liknar ljudet när man går på krossat glas, man hör det mycket väl eftersom någon har stängde av musiken och bad oss sluta när Nassen drog upp mig från stolen. Han ramlar bakåt och i ögonvrån ser jag hur hans kompis slår mot mig med en bordslampa. Slaget träffar i ryggen och samtidigt som jag faller framåt mot soffan ropar jag: ”Era fega fittor, vågar ni inte en mot en?” När jag kommit upp på fötter igen hör jag hur dörren slås upp och man hör ljudet av kängor som klapprar mot trappan utanför när gänget springer iväg.Rickard stegar fram till mig och säger:- Fint jobbat! Johan, såg du hur han blödde?”Jag var arg och ville få tag i den andre killen som slog mig.- ”Det är inte över ännu.” väser jag och springer ut ur huset i bara strumplästen.- ”Stanna din hora!” Skrek jag åt killen medan jag sprang efter honom.Inom mig vet jag vad som händer, ännu ett bevis från mig till polarna att jag är någon. SE PÅ MIG!När jag närmar mig killen tar jag några snabba småkliv och hoppar upp och träffar honom med ena foten mellan skulderbladen. När han ligger där sätter jag mig ner på knä, tar tag i bakhuvudet på honom och säger:- ”Fattar du att du har gjort fel?!”Innan jag ens sagt klart meningen dunkar jag hans ansikte mot asfalten, reser mig upp, vänder mig om och går triumferande tillbaka mot mina kompisar. Alla visste detta från början, alla visste att jag skulle få en flipp på någon den här kvällen. Tråkig fest, lite folk, dålig musik, och just som ölen började ta slut kände jag att det var upp till mig att fixa underhållningen. Så kom dom här killarna, med rakade skallar, kängor och bombarjackor, ett gäng riktiga nassar alltså, och någon av dom visste jag att jag skulle ge på käften. När jag kommer nära mina kompisar kramar dom om mig och talar om för mig hur duktig jag är. Jag är kung! Hövding! Antingen fruktar man mig eller så älskar man mig.När vi går upp för trappan mot huset rullar en bil in på gatan. Rickard viskar att det är en polisbil. Vi smiter snabbt in i huset, och jag skyndar mig in på toa, tvättar bort nassens blod från min panna och går lugnt ut och sätter mig. Där står poliserna och pratar med Rickard och Robin. Jag smyga ut i hallen, där står nazistkillen, jag nickar åt honom som om vi vore vänner och säger att det nog är dags att dra. Nassen står som förstenad, jag smiter förbi honom, går ut ur huset och ner mot skogen vid änden av vägen. Då kommer poliserna utrusande, de grabbar tag i mig och slänger in mig i bilen efter en kort visitation. Jag frågar dom vad jag har gjort och den ena polisen svarar:- ”Du är anhållen för misshandel. Det här är illa för dig, du kommer att åka in nu Emanuel, detta är femte gången som vi tar dig den här månaden!”Jag blickar ut genom fönstret mot den kalla svarta vinternatten, där är friheten, så nära men ändå så långt borta. Nu är jag körd. En tår rinner ner för min kind. ”Jag ville ju inte det här, jag skulle ju vara lugn ikväll! Men eftersom jag är en tönt som inte kan säga ifrån slutade det så här.”