skesen

Jag kommer väl hoppa fram och tillbaka i tiden i mitt bloggande om allt som har hänt mig, denna gång tänkte jag skriva om första dygnet inne på Svartsjö anstalten, Svartsjö är en klass E anstalt alltså lägsta säkerhetsklassen. Vad jag satt för kanske jag skriver om i ett annat inlägg. Men detta var alltså förstå gången jag satt inne på riktigt och inte bara var häktad och i min dom stod det att jag skulle sitta i minst 5 månader. Jag var 19 år och var precis klar med lumpen.

Första dagen inne.

När jag hämtades av fångtransporten klockan 07:00 på morgonen hade jag inte riktigt fattat att jag skulle sitta i minst 5 månader, så jag tror inte jag tog tillvara på allt jag kunde gjort. Jag kommer ihåg att jag ångrade att jag inte köpte en glass och njöt av den:) Hur som helst det var en vacker dag i Maj och solen lyste in genom fångtransportens fönster. Jag var rätt skraj och nervös, man e tuff i sin komun men nu skulle jag in med andra grabbar, visserligen en klass E anstalt men ändå jag har aldrig varit kriminell, iaf inte enligt mig själv. Men nu var det som det var och de va bara att ta sig i kragen och visa att ingen kunde knäcka mig. Jag hade ju faktiskt talat med en kompis som hade några polare som satt på Svartsjö och dom skulle välkomna mig. Det var en lång resa som tog ungefär 7 timmar med ett stopp för toabesök och så skulle plitarna ha rökpaus. Jag pratade inte med någon av dom andra i transportbussen, men jag undrade för mig själv vad dom hade gjort och vart dom skulle sitta. Jag valde att inte fråga utan bara försöka se oberörd och hård ut. När vi närmade oss Svartsjö sa plitarna till att jag skulle göra mig iordning. haha tänkte jag vad ska man göra? Samla ihop mina saker och ta farväl av mina reskamrater? Nej jag satt och stirrade rakt fram. Dom släppte av mig utanför en port och ringde på en dörr, när det kom en vakt för att hämta mig sa dom adjö och lämnade mig med den nya vakten. Jag minns att han såg liten och livrädd ut, men jag var nog räddare. När vi kom in fick jag rensa mina fickor och genomgå en visitation. Det är inte som på film. Sen fick jag träffa Göransson vaktchef på min avdelning och han gick igenom rutinerna med mig och sa att jag skulle jobba ute på gården med fastigheten och växtligheten. Han sa också att det fanns möjlighet att plugga komvux om man ville. Men det var inget jag var intresserad av, jag har alltid haft svårt i skolan så jag tackade nej. Sen var det dags för middag, så jag gick till matsalen.Det såg ut lite som en lägerskola typ, fast dom små trevliga kristna ungdommarna i kön som jag mindes från lägertiden hade bytts ut mot stora tattuerade biffar som såg ut att äta spik till varje måltid. Hursomhelst så ställde jag mig i kön fick min mat, fiskpinnar med mos och remouladsås. De var ju helt okej. Jag satte mig på en plats och började äta. Efter 5 minuter så fick jag en knuff och hörde en grov röst säga på stockholmska.- Du sitter på min plats. Jag tittade upp och såg en stor kille, linne adidas byxor grova armar och en tattuering i ansiktet. Han var väl runt 25 år tippade jag på. Jag tänkte aha nu kommer det som skulle komma nu kommer testet, ska jag bli en nolla eller någon fok aktar sig för att trampa på. Jag tittade upp på killen och han flinade. -Jasså! Sa jag samtidigt som jag drog armbågen i solar plexus på honom, sen snabbt upp och kollade vilken skada jag hade lyckats åstakomma. Men Tatueringskillen var tuff han var på tårna efter bara en sekund och kom emot mig. Vi var ungefär lika stora och jag sparkar en lätt vänsterspark mot hans lårben, precis när jag ska träffa tar han ner båda händerna för att skydda mot sparken. Då sätter jag in allt i min högerhand och träffar perfekt strax under hans vänstra öra. Jag slår två snabba vänster krokar mot hans tinning medan han sjunker ner mot marken och triumfen är ett faktum. Jag känner det bekanta lyckoruset stiga och är på väg att sträcka på mig och kolla runt bland åskådarna för att se deras rektioner. Men plötligt knyter sig två armar runt mig. Jag skallar bakåt med huvudet och börjar känna aggressionen komma tillbaka. armarna runt mig släpper lite i greppet men nu har det kommit fler händer som håller fast mig. Då jag tittar ner vem som håller mina ben ser jag att de är en plit så jag slappnar av i kroppen och låter dom bära iväg mig. Inne på Göranssons kontor får jag veta att slagsmål inte är acceptabelt på svartsjö och att knäcka näsan på en vakt är absolut inte okej. Jag ber om ursäkt och förklarar att det inte var meningen att skalla vakten utan att jag trodde jag blev angripen av fler personer. Tattuerings fejset hade som burit iväg till sjukstugan, men han mådde bra med en lättare hjärnskakning. Nu skulle jag få sitta i icoleringen ett dygn. Jag kunde inte säga emot. Det var bara att följa med. 4 väggar en säng och ett slags avlopshål att kissa i. Jag satte mig ner och grät. Jag har alltid hatat att vara inspärrad, detta var en mardröm. Jag minns att jag somnade och drömde att jag instängd på en toalett som hade gått i baklås.

Så det var första dygnet det. Får se om det blir något mer från svartsjö.

Vi samlades tidigt hos Larsan, det var fortfarande ljust ute och solens strålar letade sig in genom fönstren. Larsan var ensam hemma så vi hade huset helt för oss själva. Vi satt i vardagsrummet, där fanns en tresits- och en tvåsitssoffa plus några stolar från köket.Än så länge var det bara jag, Larsan, Robin och Viktor där. Viktor hade fått ta med mig om jag lovade att inte bråka, det hade jag lovat men jag visste att jag inte skulle hålla det om det blev en tråkig fest.Innan jag gick till Larsan stod jag framför spegeln och upprepade i mitt huvud: ”Ingen fajt idag, inga slagsmål.” Men så fort Rickard kom in genom dörren väl hemma hos Larsan, ropade jag ändå till honom:- Blir det någon fajt idag eller?!Och skrattade tillgjort. Varför sa jag så? Jag skulle ju vara lugn ikväll! Tänkte jag- ”Vi får väl se…” sa Rickard- ”… Du är ju här Emanuel, så oddsen att det blir bråk är väl höga! Hehe.” Fortsatte han. För tionde gången på den här förfesten sa Larsan till mig att jag åker ut om det blir bråk. Jag vänder mig om och viskar till Robin: ”Vad ska han göra om jag känner för att slåss då?” Robin skrattar till, samtidigt tänker jag: ”Varför kan jag inte sluta spela tuff? Säg bara att det inte blir något idag!” Men istället slår jag några slag i luften och visar på låtsas hur jag knäar någon i huvudet.Klockan börjar bli mycket och alkoholen rinner ner genom min strupe. Det har börjat komma folk hem till Larsan, men det är ändå ganska tråkigt. Då plötsligt kommer ett gäng killar in genom dörren, en av dom ska det bli, någon kommer bli mitt offer! Larsan hälsar på dem, och en av dom säger: ”Sieg Heil Larsan.”- ”Det är inga blattar på den här festen, och då är det lätt att vara tuff nasse.” Säger jag till Rickard ”Kolla nu.”Jag tar min tomma ölburk och kastar den på killen efter att han satt sig i en soffa.- ”Vad i h***!” ställer han sig upp och skriker mot vårt bord.Jag stirrar trotsigt in i hans ögon och bjuder honom till dans genom att teckna med läpparna: ”Vad vill du din fitta?” Rickard och Robin skrattar. Nassen kommer fram och frågar varför jag gjorde så. ”För att du är ful.” Svarar jag spydigt. Och på ett ögonblick utan förvarning har han tagit tag i min krage och dragit upp mig från stolen. ”Han är starkare än jag trodde.” Hinner jag tänka innan min panna möter hans näsben. Ljudet när jag träffar näsan liknar ljudet när man går på krossat glas, man hör det mycket väl eftersom någon har stängde av musiken och bad oss sluta när Nassen drog upp mig från stolen. Han ramlar bakåt och i ögonvrån ser jag hur hans kompis slår mot mig med en bordslampa. Slaget träffar i ryggen och samtidigt som jag faller framåt mot soffan ropar jag: ”Era fega fittor, vågar ni inte en mot en?” När jag kommit upp på fötter igen hör jag hur dörren slås upp och man hör ljudet av kängor som klapprar mot trappan utanför när gänget springer iväg.Rickard stegar fram till mig och säger:- Fint jobbat! Johan, såg du hur han blödde?”Jag var arg och ville få tag i den andre killen som slog mig.- ”Det är inte över ännu.” väser jag och springer ut ur huset i bara strumplästen.- ”Stanna din hora!” Skrek jag åt killen medan jag sprang efter honom.Inom mig vet jag vad som händer, ännu ett bevis från mig till polarna att jag är någon. SE PÅ MIG!När jag närmar mig killen tar jag några snabba småkliv och hoppar upp och träffar honom med ena foten mellan skulderbladen. När han ligger där sätter jag mig ner på knä, tar tag i bakhuvudet på honom och säger:- ”Fattar du att du har gjort fel?!”Innan jag ens sagt klart meningen dunkar jag hans ansikte mot asfalten, reser mig upp, vänder mig om och går triumferande tillbaka mot mina kompisar. Alla visste detta från början, alla visste att jag skulle få en flipp på någon den här kvällen. Tråkig fest, lite folk, dålig musik, och just som ölen började ta slut kände jag att det var upp till mig att fixa underhållningen. Så kom dom här killarna, med rakade skallar, kängor och bombarjackor, ett gäng riktiga nassar alltså, och någon av dom visste jag att jag skulle ge på käften. När jag kommer nära mina kompisar kramar dom om mig och talar om för mig hur duktig jag är. Jag är kung! Hövding! Antingen fruktar man mig eller så älskar man mig.När vi går upp för trappan mot huset rullar en bil in på gatan. Rickard viskar att det är en polisbil. Vi smiter snabbt in i huset, och jag skyndar mig in på toa, tvättar bort nassens blod från min panna och går lugnt ut och sätter mig. Där står poliserna och pratar med Rickard och Robin. Jag smyga ut i hallen, där står nazistkillen, jag nickar åt honom som om vi vore vänner och säger att det nog är dags att dra. Nassen står som förstenad, jag smiter förbi honom, går ut ur huset och ner mot skogen vid änden av vägen. Då kommer poliserna utrusande, de grabbar tag i mig och slänger in mig i bilen efter en kort visitation. Jag frågar dom vad jag har gjort och den ena polisen svarar:- ”Du är anhållen för misshandel. Det här är illa för dig, du kommer att åka in nu Emanuel, detta är femte gången som vi tar dig den här månaden!”Jag blickar ut genom fönstret mot den kalla svarta vinternatten, där är friheten, så nära men ändå så långt borta. Nu är jag körd. En tår rinner ner för min kind. ”Jag ville ju inte det här, jag skulle ju vara lugn ikväll! Men eftersom jag är en tönt som inte kan säga ifrån slutade det så här.”